Mobilen i skolan och i klassrummet

21 December, 2016 - 17:47

Kan mobilen bli en integrerad del av det pågående arbetet med skolans digitalisering? Eller borde den kanske hellre förbjudas? Hur ser det ut i skolan och i klassrummet? Vad säger forskningen? Här är en kort genomlysning av frågan som kanske kan bidra till att föra diskussionen vidare.

Bland dem som varnar för skolans ordningsproblem har mobilen under de senaste par åren blivit en viktig symbolfråga. De menar att mobilen stör skolans verksamhet och påverkar eleverna negativt. På lektionerna blir eleverna distraherade och tappar koncentrationen. Under rasterna ägnar eleverna tiden åt mobilspel istället för att leka, umgås eller röra på sig. Dessutom kan mobilen användas till att trakassera och mobba andra elever. Därför behövs tydliga regler och kanske även ett förbud.

Det är inte ovanligt att politiker och andra beslutsfattare instämmer i kritiken och ställer sig positiva till möjligheten att begränsa eller förbjuda användning av mobiler i skolan. Trygghet och lugn och ro är en nödvändig förutsättning för att eleverna ska följa med på lektionerna och lära sig det som de behöver.

Mobilen allt viktigare i vardagen

Om vi ser på samhället i stort, är det tydligt att mobilen spelar en allt större roll för allt fler av oss. I och med genomslaget för smartphones, är mobilen numera snarare en kraftfull handdator än en telefon. Med hjälp av mobilen håller vi oss ständigt uppkopplade, deltar i den sociala samvaron på nätet, följer med i nyhetsflödet, lyssnar på musik, betalar i affären, och så vidare.

Mobilen är ett mångsidigt verktyg som både ger oss nytta och nöje och börjar bli en omistlig del av den dagliga tillvaron. Enligt Svenskarna och Internet använder 78% av befolkningen Internet via mobilen och 65% gör det varje dag. I genomsnitt handlar det totalt om drygt nio timmar i veckan.

Mobiler är också vanliga bland barn och ungdomar. Eleverna och Internet visar att nästan alla elever från tioårsåldern och uppåt har en egen mobil som de använder i skolan. I skolverkets senaste rapport om it-användning och it-kompetens i skolan sägs att 69% av grundskolorna och 93% av gymnasierna tillåter att eleverna använder egen digital utrustning på lektionerna. Trots detta är det bara 28% av eleverna på mellanstadiet och 56% av eleverna på högstadiet som uppger att de använder sina mobiler i klassrummet.

Skolans digitalisering

Riksdagen kommer under våren att anta nationella strategier för digitaliseringen av skolan som lyfter fram behovet av att använda it och digitala medier i undervisningen. Dels handlar det om att dra nytta av teknikens möjligheter för att förbättra och effektivisera skolans undervisning och övriga verksamhet. Men det är också avgörande att alla elever får likvärdiga möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens.

I Skolverkets förslag till strategier för för- och grundskolan respektive gymnasiet och vuxenutbildningen sägs att det är önskvärt att varje elev från och med grundskolan har minst varsin digital “enhet”, exempelvis laptop eller platta. Eleverna ska kunna använda sin egen utrustning om de vill det. Är det då rimligt att vara tveksam till eller att säga nej till mobilen?

I augusti presenterade Novus resultatet av en enkätundersökning som genomförts på uppdrag av Telenor  bland knappt 1200 elever i årskurs fyra till nio. Här framgår det bland annat att att 6% av eleverna på mellanstadiet får använda sina mobiler under hela skoldagen. På högstadiet rör det sig om 12%. 53% av mellanstadieeleverna får ha mobilen i skolan, men de får inte använda den under lektionerna. Detta gäller för 71% av eleverna på högstadiet. 40% av eleverna på mellan- och högstadiet har totalt mobilförbud i skolan.

Varför mobilförbud?

Lina Sundqvist, som ansvarar för initiativet Nätprat på Telenor, menar att det finns flera skäl till att skolor inför mobilförbud. Det handlar bland annat om att öka arbetsro på lektionerna och att minska nätmobbningen, men man vill också att eleverna ska röra sig mer på rasterna. Hon konstaterar samtidigt att förbud inte är någon lösning som fungerar på sikt. Istället gäller det att lärare och andra vuxna i skolan engagerar sig i vad eleverna faktiskt gör med sina mobiler och att de blir mer närvarande på “den digitala skolgården”. 

Detta är något som forskaren Elza Dunkels sedan länge pekar på. Hon understryker också att kränkningar inte är något giltigt skäl till förbud. Detta sker även i de fysiska rummen, men där talar vi aldrig om förbud. Ett förbud mot mobiler i skolan kan minska synligheten av mobbning och andra former av kränkande beteende, men det löser inte problemet.

Elza Dunkels ifrågasätter också resonemangen kring att eleverna slutar leka när de har tillgång till mobiler. Vad är egentligen att betrakta som lek? Pågår leken enbart i det fysiska rummet? Kan man inte leka med mobilen?

Ett argument bland lärare som samlar in elevers mobiler är att de vill minska deras stress och göra det enklare för dem att koncentrera sig på undervisningen. Andra lärare ifrågasätter den typen av argument. Eleverna måste träna sig att fokusera även om mobilen är tillgänglig, och den träningen sker lämpligen i klassrummet, under lektionerna.

Mobilen är förstås inte enbart en distraktion, utan kan också användas som verktyg i undervisningen, till exempel för att anteckna eller för att fotografera klassrummets whiteboard. Här finns det risk för att fördomarna styr när lärare ser att eleverna använder sina mobiler. En elevs “pillande med mobilen” kan alltså handla om att anteckna eller att dokumentera inslag i undervisningen.

Hur ser det ut i klassrummet?

Den tekniska utvecklingen av mobilerna, och hur de används i skolan, har förändrats snabbt under de senaste sex, sju åren. Än så länge finns det därför inte särskilt mycket forskning inom området. Ett pågående svenskt exempel är Uppkopplade klassrum på Karlstads universitet. De samarbetar med forskningsprojektet Textmöten, som bedrivs av forskare vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi.  

Här vill forskarna veta mer om hur och varför elever på gymnasiet använder mobilen i klassrummet, och de intresserar sig både för den pedagogiska och den sociala användningen. Med hjälp av fallstudier i olika klassrum i Karlstad och i Åbo observerar och analyserar forskarna hur gamla och nya praktiker kring samtal, läsning och skrivning flätas samman när mobilen kommer in i klassrummet. En kritisk reflektion kring hur skolans undervisning ska hantera dessa nya förutsättningar är också en viktig del av forskningen.  

Forskargruppen i Karlstad inledde projektet med en pilotstudie av hur mobilanvändningen kan se ut i ett klassrum i årskurs nio. Här konstateras att eleverna anpassar sig till situationen i klassrummet. Ibland används mobilen för att slå upp ord eller för att få snabb tillgång till information. När det uppstår korta pauser i undervisningen, som forskarna kallar “mellanrum”, används mobilen för att hålla kontakt med vänner och bekanta utanför klassrummet i olika sociala medier.

Elevernas mobilanvändning bevarar lugnet

Elevernas mobilanvändning är sällan störande och tillsägelser är sällsynta. Om läraren håller en engagerande presentation, om det pågår ett grupparbete som kräver ständig interaktion eller om eleverna arbetar individuellt med en motiverande uppgift, används mobilen inte alls.

De här observationerna har bekräftats i de fortsatta fallstudierna i Karlstad och i Finland. Fritjof Sahlström, som leder Textmöten, hävdade nyligen på ett seminarium i Vasa att katederundervisningen fortfarande upptar ungefär hälften av undervisningstiden. Han menar att elevernas mobilanvändning ser till att lugnet bevaras i klassrum, trots att elevernas koncentration efterhand minskar. Mobilen gör det möjligt för några elever att göra sådant som de upplever som relevant utan att störa de andra. Hit hör bland annat sociala medier. Mobilen är tyst och diskret och konkurrerar inte om något talutrymme i klassrummet.

Enligt Sahlström kan elevernas sjunkande koncentration inte primärt kopplas till lärarens förmåga, utan detta beror helt enkelt på hur katederundervisningen fungerar. Alla kan inte vara aktiva deltagare hela tiden. Det spelar ingen roll om mobilanvändningen förbjuds: alla kan inte vara med samtidigt ändå. Mobilen blir ett redskap för dagdrömmeri, men det blir på en annan nivå än tidigare.

Mobilen som "konserveringsmotor"

Det speciella med mobilen som artefakt är att den är mångsidig, lockande och gör det möjligt att interagera med andra, utanför klassrummet. Detta kan användas för att “fly” från klassrummet, men det kan lika gärna integreras i och förändra undervisningen. Detta uppmärksammas än så länge inte i någon större utsträckning, varken av lärare eller av elever, konstaterar Christina Olin-Scheller och Marie Tanner i pilotstudien från Uppkopplat klassrum.

2015 publicerades en uppmärksammad brittisk studie som visar ett positivt samband mellan mobilförbud och elevernas resultat på standardiserade prov. Det positiva sambandet syns särskilt bland lågpresterande elever. Men frågan är hur pass relevant det här resultatet är när den digitala utvecklingen på ett genomgripande sätt förändrar kommunikation och lärande, i och utanför skolan.

Fritjof Sahlström menar att kraven på förbud är vanligt förekommande i de allmänna diskussionerna om mobilens roll i skolan. På klassrumsnivån förekommer de nästan inte alls, säger han. Skälen till detta är att mobilen fungerar som en “konserveringsmotor” i skolan. Den gör det möjligt att fortsätta undervisa på traditionella sätt, trots att eleverna tappar koncentrationen, eftersom den oftast inte stör. 

Mediepanik eller kampfråga?

Vad beror då motviljan till mobiler i skolan på? Här finns säkert många möjliga förklaringar. En sådan, som bland annat den danska kultur- och medieforskaren Kirsten Drotner pekar på, kan vara att det handlar om mediepanik. Åtminstone sedan Platon varnade för dikter och skådespel, har nya medier setts som ett moraliskt och socialt hot för barn och unga. När tecknade serier och datorspel inte längre anses farliga, är det istället mobilen man pekar på.

En annan möjlig förklaring är att mobilanvändning kan fungera som en kampfråga. Enligt Donald Broady rör det sig om en obetydlig och ofarlig fråga som lärare kan använda i den symboliska kampen för att visa att de bestämmer i klassrummet. Det kan till exempel handla om tuggummituggande eller om kepsen ska vara av eller på. Frågan får inte riskera att leda till splittring i kollegiet eller orsaka konflikter med starka och inflytelserika föräldrar. Dessutom måste det finnas en stor chans för läraren att gå segrande ur kampen. Segern får dock inte vara slutgiltig. Kampfrågan ska kunna aktualiseras och återanvändas när det behövs.

Mobilen som utvecklingsmotor

Tiina Leino Lindell, som är doktorand på KTH, menar att lärares kunskap om hur mobilen kan användas i undervisningen och deras förmåga att ge eleverna tydliga ramar och regler är avgörande. Ofta har elever och lärare helt olika idéer om hur mobilen ska användas. Här behövs forskning och pedagogisk utveckling för att få en tydlig bild av vad som krävs för att mobilen ska fungera som ett multimodalt verktyg i undervisningen.

Forskarna som arbetar med Uppkopplade klassrum och Textmöten anser att mobilen kan användas för att utmana den traditionella undervisningen i skolan och för att hitta nya vägar. Istället för att förbjuda mobilen eller låta den fungera som “konserveringsmotor”, kan den bli utvecklingsdrivande och ge nya perspektiv på undervisning och lärande.

De menar bland annat att det behövs studier kring hur mobilen kan förena formellt och informellt lärande, liksom mer kunskap om hur klassrummet kan kopplas ihop med världen utanför. Så kan man lägga en mer stadig didaktisk grund för de fortsatta diskussionerna kring mobilens roll i skolan - när den ska användas och när den kan läggas åt sidan.

Det är också viktigt att utveckla en djupare förståelse för hur mobilanvändningen både kan vara socialt inkluderande och socialt exkluderande. Det gäller även att synliggöra och diskutera vilken roll kommersiella intressen spelar samt att analysera hur integriteten kan påverkas när mobilen är en ständig följeslagare.

Sannolikt är det bara en tidsfråga innan elevernas mobilanvändning kommer att hanteras på ett mer konstruktivt sätt i diskussion och praktik. Det fortsatta arbetet med skolans digitalisering kräver att diskussionerna kring mobilen i skolan och i klassrummet börjar föras på en högre nivå. Inte minst gäller det att kunna se och hantera hot och möjligheter på ett nyanserat och sakligt underbyggt sätt.

Text: Stefan Pålsson

Läs mer

Läs mer om affärsområdet ICT Learning (engelska)

Läs fler artiklar om projekt och aktiviteter inom ICT Learning