Den fysiska lärmiljöns betydelse för skolans digitalisering

12 May, 2017 - 17:01

Tillgången till infrastruktur och teknik är sedan länge självklara punkter när skolans digitalisering diskuteras. Nu börjar även betydelsen av kompetensutveckling och strategiskt ledarskap lyftas fram. Men vi glömmer ofta en annan central faktor: Hur skolans lärmiljö utformas och fungerar.

Rummets möjligheter och begränsningar

Forskningen kring hur den fysiska lärmiljön påverkar den pedagogiska användningen av it och digitala medier är fortfarande ett relativt nytt område. Här gör både arkitekter och utbildningsforskare sina röster hörda. Flera av dem pekar på att den traditionella utformningen av skolans klassrum och övriga lokaler försvårar utvecklingen av nya perspektiv och arbetssätt.

Det traditionella klassrummet, med kateder och svart tavla längs fram och eleverna i räta bänkrader, är en av skolans få konstanter genom åren. Neil Selwyn menar i sin bok Schools and Schooling in the Digital Age att klassrummet avspeglar tänkandet innan informationsåldern. Katedern och den svarta tavlan är “eldplatsen” som eleverna samlas kring, och från den sprids lärarens kunskap genom rummet. Om klassrummet förses med en whiteboard eller projektor, används den ofta på samma sätt som den svarta tavlan.

När klassrummet ser ut som det gör, blir det svårt att tänka om och göra nytt. Istället för att förändra undervisningen, finns det istället risk för att den nya tekniken bevarar och förstärker traditionella sätt att arbeta, menar Selwyn. Rummets möjligheter och begränsningar har en avgörande betydelse för hur man kan arbeta. Arkitekten Jeffrey Lackney argumenterade i sin forskning för att detta borde vara en viktig del av lärarutbildningen. Skolledare och lärare behöver en bättre förståelse inom det här området för att kunna utveckla och förändra skolans verksamhetskultur och vardag.

Evidensbaserad design

Peter Lippman, som också är arkitekt, brukar tala om att skolan borde arbeta med evidensbaserad design när lärmiljön utformas. Begreppet är hämtat från sjukvården, där man använder den här typen av kunskap för att skapa miljöer som underlättar patienternas tillfrisknande. I skolan handlar det om att skapa ett fysiskt rum som både främjar elevernas lärande och den sociala gemenskapen, hävdar Lippman. Här kan evidensbaserad design komma till god nytta, men han påpekar samtidigt att det gäller att vara försiktig. Det finns inga färdiga lösningar som bara kan kalkeras rakt av. Istället måste man ta hänsyn till de konkreta förutsättningar som gäller på den enskilda skolan, hur verksamheten fungerar och vilka målsättningar som gäller.

Digitaliseringen av skolan innebär att undervisningen ska förändras för att möta de allmänna samhällsförändringarna och för att hjälpa eleverna att utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver. Detta kräver att skolans fysiska rum utformas så att detta arbete kan underlättas, menar Peter Lippman. Därför gäller det att bygga vidare på den empiriska kunskap och de praktiska erfarenheter som finns.

Trygghet och variation

Enligt Peter Lippman är det avgörande att skolmiljön rymmer variation och får eleverna att känna sig trygga. Utan trygghet är det svårt att fokusera på skolarbetet. Många skolor, inte minst en del av dem som byggts på senare år, präglas av stora, öppna rum. Ett avgörande skäl till detta är att den typen av byggnader är estetiskt tilltalande, men det är samtidigt problematiskt.

Öppenheten får eleverna att känna sig otrygga, och det skapar hinder för deras koncentration och lärande. Därför är det viktigt att det både finns stora samlingsplatser och mindre ytor med hörn och skyddande väggar - Peter Lippman kallar dem breakout spaces - som ger avskildhet, lugn och trygghet. En mer varierad miljö i skolan leder också till att eleverna rör sig mer, att de blir mindre trötta och att deras koncentrationsförmåga ökar. Detta kräver samtidigt att de olika ytorna är tydligt definierade och att alla vet vad de är till för.

En vision om hållbar utveckling

I Göteborg pågår just nu planering och byggande av två sammanhängande kommunala skolor som är tänkta att fungera efter dagens och de närmast kommande decenniernas förutsättningar: Kvibergsskolan F-3 och Kvibergsskolan 4-9. Den förstnämnda skolan öppnar i augusti 2018 och ska rymma 240 elever. Den andra är till för 720 elever och slår upp portarna i augusti 2019.

Visionen bygger på hållbar utveckling, och här handlar det om hållbarhet ur såväl ett ekonomiskt som ett ekologiskt, socialt och pedagogiskt perspektiv. Skolorna ska på en och samma gång vara flexibla, funktionella och estetiskt tilltalande. Ytor och rum ska utformas för att arbeta med de kunskaper och förmågor som eleverna kommer att behöva som vuxna,  både i arbetslivet och som aktiva medborgare. Undervisningen ska vara aktiv, skapande och verklighetsnära.

Peter Lippman är en viktig inspirationskälla, och den fysiska miljön ska präglas av flexibilitet och variation. Det kommer både att finnas öppna aktivitetsytor och mindre vrår och noder - break out spaces - med varierande syften och funktioner. Här ryms samtalsrum, mötesrum, klassrum och arbetsrum för både lärare och elever. Skolan kommer inte att ha några korridorer eller passager, utan alla ytor har en funktion. Möblerna ska vara utformade för att lätt kunna flyttas och för att kunna användas på olika sätt i olika situationer och sammanhang.

I skolledningen finns en stark medvetenhet om att det krävs nya arbetssätt för att dra nytta av digitaliseringen i undervisningen. Detta ställer i sin tur andra krav på den fysiska miljön än tidigare. All undervisning kan inte organiseras kring “eldplatsen”. Istället krävs olika rum och sätt att organisera rummet beroende på om läraren ska visa och berätta, om eleverna ska arbeta enskilt, om de ska samarbeta, om de ska presentera sitt arbete för varandra, och så vidare.

Ett flerdimensionellt perspektiv på begreppet lärmiljö

Glömstaskolan är en kommunal skola för F-6 som ligger i Flemingsberg i Huddinge kommun. Verksamhet startade hösten 2016, och man lägger stor vikt vid begreppet lärmiljö, såväl i fysiskt som i psykosocialt och i digitalt hänseende. Samtliga perspektiv är lika viktiga och det är avgörande att de passar ihop och kompletterar varandra.

Skolan är nybyggd och har konstruerats för att både skapa trygghet och för att möjliggöra flexibla, situationsanpassade lösningar. Peter Lippman har spelat en aktiv roll under konceptualisering och uppbyggnad. De olika rummen och ytorna är tydligt definierade, och här finns allt ifrån traditionella föreläsningssalar till läsrum i en mer avslappnad stil. Det finns en tydlig avsikt att öppna upp för olika arbetssätt och undervisningsformer.

Lärare och annan pedagogisk personal arbetar tillsammans i team. Detta gör det möjligt att dela upp eleverna i olika grupper och rum beroende på undervisningens syfte och elevernas behov. Den fysiska lärmiljön planeras utifrån två övergripande frågeställningar: Varför? Varför inte?

Tanken är att man på Glömstaskolan ska bygga varierade lärmiljöer med utgångspunkt i befintlig kunskap om mänsklig interaktion och lärande. Detta förutsätter förstås att hela organisationen köper målbilden och att man bygger upp en verksamhetskultur som kan hantera och främja det dagliga arbetet.

Skapande, återanvändning och kretsloppstänkande

De allra senaste åren har det i olika delar av landet skapats en rad olika praktiska lärmiljöer som fungerar som en förlängning av skolan, och som kopplar samman verksamheten med andra delar av samhället. I regel hänger de samman med makerkulturen och syftar till att skapa intresse för it och annan teknik bland barn och ungdomar. Det handlar också om att skapa en större förståelse för hållbarhet ur olika perspektiv och att väcka intresset för återanvändning och kretsloppstänkande.

Tellus i Härryda utanför Göteborg, som invigdes i oktober 2016, är ett exempel på detta. Här finns bland annat en verkstadsliknande miljö där elever i för- och grundskolan kan prova på och arbeta med olika former av teknik. Tellus ligger i anslutning till återanvändningscentret ÅterC, som står till tjänst med miljögranskat spillmaterial som används i olika kreativa projekt. Här kan eleverna experimentera, utforska och skapa tillsammans. Samtidigt fungerar Tellus som ett resurscenter för lärare och annan pedagogisk personal, där man öppnar för nya perspektiv och arbetssätt.

På Tellus finns även interaktiva utställningar med olika teman. Bland annat finns en hel vägg med fågelholkar som fyllts av mjukisfåglar som föreställer olika fågelarter. De kvittrar när barnen trycker på dem, och i närheten av holkarna finns ipads där de kan lära sig mer om fåglarna och deras liv i naturen. Tellus har också en filmstudio med greenscreen där elever kan spela in filmer i alla tänkbara bakgrundsmiljöer. Dessutom har man ett makerspace med 3d-skrivare som öppnar för programmering och annat digitalt skapande.

Utgångspunkten är att allt kan ses som material - även it och digitala medier - som man kan undersöka, förstå och skapa med. It är med andra ord inte enbart ett verktyg, och det ställer andra krav på den fysiska lärmiljön. Det måste finnas utrymme för att experimentera och att pröva sina idéer, att misslyckas, att prova igen och att presentera sitt arbete för klasskamrater, lärare och andra intresserade.

På Tellus ges andra fysiska och konkreta möjligheter än i skolan och det öppnar upp för andra sätt att undervisa, lära, skapa samt att tänka på nya sätt och i andra banor.

Nya sätt att se på skolan, digitaliseringen och samhället

Väsby Makerspace i Upplands Väsby - ett kommunalt pilotprojekt som pågår fram till juni månad - är ett annat exempel. Här har man byggt upp ett kreativt centrum som fungerar som en slags slöjdmiljö för elevernas digitala skapande. Precis som på Tellus i Härryda betraktas it och digitala medier som material eleverna kan använda för att skapa tillsammans och för att lära av varandra.

Tanken med detta makerspace är att möta upp de kommande nationella it-strategierna för skolan. Syftet är att visa hur strategierna och de reviderade läroplanerna utmanar den traditionella synen på lokaler, arbetssätt och kunskapssyn samt hur de öppnar andra vägar och möjliggör nya sätt att förhålla sig till den digitala utvecklingen och till samhället.

För att eleverna ska utveckla en adekvat digital kompetens, räcker det inte att skolledning och lärare arbetar med manualer och riktlinjer. Istället måste man tillsammans med eleverna skapa sin egen förståelse av samtiden och av framtiden. Ett makerspace kan vara ett sätt att göra detta på.

I Upplands Väsby vill man inte begränsa detta till skolans värld. Hela samhället behöver förstå, förhålla sig till och engagera sig i den digitala utvecklingen och dess konsekvenser. Därför vill man att deras makerspace ska fungera som ett kommunöverskridande ekosystem, där medborgare, offentlig verksamhet, skola, näringsliv och forskning gemensamt skapar nya lärmiljöer och lärsituationer för eleverna.

Den digitala utvecklingen både möjliggör och kräver nya möjligheter att använda det fysiska rummet i undervisning och lärande. Skolan kan kopplas och förenas med det omgivande samhället på helt andra sätt än tidigare. Det öppnar i sin tur för nya perspektiv på skolan, tekniken och hur samhället kan utvecklas och förändras.

Text: Stefan Pålsson

Läs mer

Läs mer om affärsområdet ICT Learning (engelska)

Läs fler artiklar om projekt och aktiviteter inom ICT Learning